In This River med Black Label Society är en av mina favoritlåtar. Sorglig så att man riktigt känner kniven i hjärtat. Då vet man att man lever...

...och det är ju faktiskt inte alls sorgligt, utan bara härligt.

Det var en bra beskrivning av min musikfilosofi speciellt tillägnat alla er som tror att man blir deprimerad av att lyssna på vacker och känslofylld musik som berör. Själv blir jag deprimerad av att lyssna på trallpop à la Idol-Ola ><

Upptäckte just en riktigt GRYM liveversion av denna låt och jag glädjs åt att åtminstone få uppleva någon miljondels procent av stämningen där och då.

 

Aktiviteten här på Kingdom for a Heart lyser med sin frånvaro, jag vet...

...men det kan inte hjälpas såhär i sommartider. Ni andra är ju inte speciellt aktiva heller, så det är säkert ingen som bryr sig i alla fall? ^^

En god nyhet är att Bandit Rock har börjat sända i mina trakter och på flera andra håll, speciellt bra för mig som har en bit att köra till jobbet :) Det finns bara ett problem egentligen; alldeles för mycket dansk skräpslashfjortis-rock (say no more). Är det för mycket begärt att inte blanda in danska i låtarna åtminstone? INTE VACKERT! ;P

Idag blev jag lite inspirerad av en kollega som lyssnar mycket på Broder Daniel och kom i bilen på väg hem från jobbet fram till att denna låt är riktigt bra :) Emo-stilen tilltalar mig dock inte det minsta (speciellt inte på personer över 14), men det går att blunda ^^

OT: Jag undrar verkligen hur Spotifys Top Tracks-system fungerar...

...det måste helt klart vara någon riktigt sadistisk typ som har utvecklat det då det ALLTID ska vara någon beyond pinsam låt med som man kanske råkat lyssna på en gång av misstag.

Just nu ligger exempelvis Jesse McCartney - Beautiful Soul på min lista.

Kul. Verkligen.

På senare tid har jag blivit helt galen i System of a Down. Min sambo har gillat dem starkt ända sedan långt innan vi blev tillsammans, men det är först nu som jag har insett deras storhet ^^ Typiskt mig, jag är ingen impulsmänniska alls utan behöver ungefär ett decade på mig för att genomföra alla slags förändringar. Einar kan intyga hur lång tid det tog innan jag insåg att jag älskar Sonata Arcticas musik exempelvis. Det enda riktigt "impulsiga" jag har gjort var när jag bestämde mig för att flytta från min förr-förra lägenhet och hittade en ny lägenhet typ samma dag och tackade ja utan att ens titta på den. Scary stuff, men det gick bra och jag bodde där i tre trivsamma år :)

OT, jag vet...

...så för att någorlunda fortsätta där jag började måste jag säga att den här låten, med Serj Tankian från SOAD, verkligen är ett musikaliskt mästerverk på alla sätt och vis. Pure geniusnessness (ja det ÄR ett ord).

Even though we can't afford
The sky is over
The sky is over us

 

Den här låten ligger tvåa på min "Spotify Top Tracks"-lista just nu, med all rätt :) Förutom att den är sjukt bra så är den också ett ypperligt exempel på hur growl bör användas; aldrig hela låten igenom och alltid som komplement till något mjukare. Lag på det, tack!

Day and night - eye to eye
heart and mind - time to time
dark and bright - life to life
Caroline...

Om man gillar Nightwish (who doesn't) bör man också digga Tarot tycker jag, eftersom underbara Marco Hietala (eller Geten som han också kallas på grund av sitt skägg och sin röst. Eller det kanske bara är jag och mina vänner som gör? Eller bara jag? Nu blev jag osäker haha) är med i båda band :)

Grymt bra är de i vilket fall som helst och jag älskar verkligen Getens röst!

Då kommer ju momentet när jag ska välja vilken låt som ska få äran att publiceras här på min blogg. Beslutsångest till max, men jag går på känsla och väljer denna;

 

Spread my ashes to the stars
Join the raw chaos at heart
Spread my ashes to the stars
Fall forever in the dark

 

Jag minns mycket väl när jag för en tid sedan som Facebook-status skrev något i stil med att "In Flames suger"...

...för jag har aldrig känt mig så hatad som då. Inte ens i min vildaste fantasi (och den är wild) kunde jag väl tänka mig att det påståendet skulle kunna uppröra så många människor till en närmast fanatisk grad. Detta samt att hinta om att man inte älskar sommar och sol går verkligen inte hem hos svenskarna har jag fått lära mig den hårda vägen ^^

Jag har (don't kill me now) fortfarande väldigt svårt för In Flames "mes-gnäll-growl-sound", men några låtar är faktiskt helt okej. Exempelvis denna;

 

Kollade på Jakten på Julia i lördags och då framförde tjejerna denna låt. Självklart fastnade den i mitt huvud, trots att jag inte brukar lyssna på den typen av musik vanligtvis, och jag kommer spela den om och om och om igen tills jag hatar den. Så gör jag alltid ^^




Tror att det mest är texten som tilltalar mig, jag är ju som sagt lite av ett lyricsfreak...

..."You could be a sweet dream or a beautiful nightmare"

Senaste tillskottet till min spellista Instrumental;

Hur FAN kunde jag missa denna obeskrivligt underbara låt? Jag vill skjuta mig själv i huvudet bara jag tänker på det...

...så tack Bruur för att du upplyste mig :D

Ibland tycker jag att det är skönt att lyssna på instrumental musik, speciellt om jag är trött eller pluggar. Jag antar att det beror på att musik utan sång "flyter på" mycket jämnare och inte stjäl lika mycket fokus som musik med sång då det inte finns någon text att lyssna till.

Jag har påbörjat en instrumental spellista i Spotify och tar mer än gärna emot tips på fler bra låtar. Jag gillar framför allt mäktig, fantasyinspirerad musik och gärna musik från filmer; Hans Zimmer är min Gud!

Givetvis får ni ta del av min eminenta lista, bara klicka på bilden nedan.

CrimsonAnna har skrivit ett väldigt bra och intressant inlägg som jag bara måste länka till. Sedan att det faktiskt är jag som inspirerade till inlägget känns väldigt roligt :)

Frågeställningen lyder alltså; Varför verkar allt vara roligare i Finland? Utifrån en hängiven powermetal-älskares perspektiv då givetvis ^^'

Om jag flyttar till något annat land skulle det nog faktiskt vara Finland. Min Mormor kom ursprungligen från Finland och flyttade hit i sin ungdom, så jag har finska rötter minsann! Språket är ju inget problem eftersom svenska är det officiella språket tillsammans med finska. Och som sagt är metal FOLKMUSIK i Finland, hur underbart är inte det?

För er som vill veta mer om finsk metal kan jag rekommendera Metal from Finland.

Andreas Johnson - Fint pianointro, sedan börjar han sjunga...

Anna Bergendahl - Lovable :)

Peter Jöback - Crap.

Eric Saade - Catchy Cougarmagnet. Manboy, manboy, you can call me maaanboy ^^

Salem Al Fakir - Jag trodde att bruk av kastratsångare förbjöds på 1800-talet?

Darin - Crapier.

Timoteij - Framkallar olustkänslor.

Pernilla Wahlgren - Jag trodde att året var 2010 och inte 1970?

Jessica Andersson - Pressa fram nååågra fler krokodiltårar då...

Ola - Crapiest.


Jag hejar alltså på Anna Bergendahl och dansar onykter till Eric Saade. Resten förtränger jag att jag någonsin har hört/sett.

Hur fin är inte den här låten och videon med The Rasmus och Anette Olzon (sångerskan i Nightwish)? :)

 

 

Fick för övrigt värsta PMS-attacken förut och ville bara dö (samt döda andra), men min Älskling räddade mig (och sig själv) genom att cykla till Hemköp och köpa Anthon Berg-choklad till mig ♥ Dock fick jag muta med att ta hand om disken, så att ni inte tror att han är alldeles för snäll mot mig ^^

Idag fyller min lillebror hela 21 år och jag hyllar honom genom att titta på favorit-musikvideon hans, gör det du också! :D

 

 

 

Ps. Ni får gärna dansa också!

Mäktig, vacker och awesome är ord som jag vill beskriva den här låten med :)

Hör/ser ni att det är Saruman från LOTR som sjunger? Eller Christopher Lee som han egentligen heter för er tråkmånsar utan den minsta gnutta fantasi ;)

Dock är ju Saruman OND(!!!) vilket gör att jag känner mig lite som en förrädare...

...men det kan faktiskt inte hjälpas!

 

Vill också passa på att önska er en trevlig fredagskväll! För min del blir det filmkväll hos Bergq, vilket inte kan bli annat än mycket trevligt :)

Har gått och blivit tokförkyld, vilket antagligen är en reaktion på den fysiska chock min kropp fick i lördags av ridlektionen...

...I don't blame it ^^

Sitter här påpälsad och försöker skriva några vettiga rader i Malins och mitt arbete om högre utbildning i relation till socioekonomisk status. Som det ser ut idag har ca 70% av de individer med högre tjänstemannabakgrund påbörjat högre studier vid 25 års ålder medan enbart ca 25% av de individer med arbetarbakgrund har gjort detsamma, vilket är en markant skillnad.

Tröstar mig gör jag med kaffe i stor rosa mugg och en av mina favoritlåtar, Nightfall med Blind Guardian :)

 

Att blogga på en lördagskväll är väl också rätt patetiskt? Om inte så måste jag få skriva några ord om Melodifestivalen i alla fall!

• Dolph Lundgren är awesome! Manly Man!
  
• Jag älskar metal/rock-sångare som bara rätt upp och ner sjunger en känslofylld låt till minimalt med bakgrundsinstrument.
  
• Ola ser ut som någonting som Einar skrev på msn men som jag inte tänker återge här.
  
• Salem Al Fakir är charmig men låter lite väl mycket som en bebis ibland.
• Resten är för jävla kasst för att ens kommentera, inklusive Olas låt.

Igår natt hittade jag ett för mig nytt band (varför är man alltid som mest kreativ på natten?); Rhapsody. Eller Rhapsody of Fire som de numera kallar sig (finns under båda bandnamn på Spotify).

Rhapsody of Fire är ett italienskt Power Metal-band som enligt Wikipedia kallar sin musik för "Film Score Metal" på grund av dess likheter med storslagna film-soundtracks av kompositörer som Hans Zimmer.

Redan där var jag lyrisk; jag älskar Power Metal och jag älskar Hans Zimmer's musik!

Sedan dog jag lite när jag noga studerade deras album och låttitlar som "The Magic of the Wizards Dream", "Dargor, Shadowlord of the Black Mountain", "The Last Winged Unicorn" och "The Mystic Prophecy of the Demonknight" dök upp :)

För att förtydliga har vi alltså här mäktig och fantasy-inspirerad Power Metal. Kan inte bli bättre!

Dock gjorde jag misstaget att besöka deras hemsida, vilket ledde till att jag satt och garvade för mig själv i säkert en halvtimme...

...italienare passar verkligen inte i metal-looken :D

Snyggaste omslaget jag sett på länge har de lyckats få till på sitt album "Symphony of Enchanted Lands II: The Dark Secret";

Har nu sett Idolfinalen. Det fanns tre alternativ; att se den på TV4 med tillhörande reklam, att se den på TV4 Play i kass kvalitet eller att tanka ner den i bra kvalitet och med reklamen bortklippt. Svårt val... ^^

Jag tycker att Erik var en värdig vinnare, men Calle berör mig mer och har gjort det från första början. Dessutom gjorde han vinnarlåten mycket bättre in my opinion. Det kan bero på att det bästa jag vet är kontrasten mellan en rockig röst och en lugn och känslofylld låt. Det blir för mycket smör annars helt enkelt ;P

Det snöar ute nu förresten, riktigt mysigt! Kanske blir en vit jul trots allt? :)