Såg premiären av The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader med mina föräldrar igår istället för att bli full. Kändes som ett bra val då och i synnerhet nu; krogen på juldagen verkar inte vara någon höjdare..?

Dexter är min idol! Det känns bra inom mig när han hugger kniven i hjärtat på avskum som inte förtjänar att leva. Vilket kanske låter lite morbidt...

Insåg just att jag inte har bloggat på länge...

...men eftersom min blogg fungerar så att jag enbart bloggar för min egen skull blir det så ibland. Inspirationen och skrivlusten har inte infunnit sig, vilket i kombination med att jag vägrar låta min blogg bli till ett jobbigt måste resulterar i tomma blad. Sedan är det väldigt roligt att så många ändå tittar in här, det värmer :) Men som Samantha Jones uttrycker sig;

Jag är oerhört fascinerad av TV-serien Lie to Me (tack för tipset Per) som handlar om Dr. Cal Lightman och hans team som är experter på att läsa människors kropps- och ansiktsutryck och således är livs levande lögndetektorer. Serien är baserad på verklig psykologisk forskning, bland annat gällande microexpressions. Mycket intressant!

Självklart kan jag inte låta bli att testa ibland om jag har någon fallenhet för att vara en så kallad "Truth Wizard"...

...so just lie to me! ;)

 

True Blood ♥

 

Igår såg jag, med både glädje och sorg i hjärtat, det allra sista avsnittet av Lost. Tänker inte avslöja något med respekt för de som inte sett det än eller vill se det i framtiden...

...men jag kan säga att det var bland det vackraste jag någonsin sett och jag blev mer än nöjd med de svar man så länge väntat på att få :)

Och till alla er aphjärnor/fantasilösa torrbollar som inte har förmågan att processa en så pass intellektuellt krävande serie som Lost; jag tycker verkligen synd om er!

Har börjat titta igenom alla avsnitt av Duck Tales när tillfälle ges, det måste vara den bästa tecknade TV-serien ever! Synd bara att jag känner mig snuvad på en del av konfekten såhär i efterhand eftersom den dubbade versionen man såg som barn är så dålig i jämförelse med originalet. Scrooge McDuck ska prata scottish ju! Dock var man kanske inte så vass på engelska på den tiden, but still...

När jag ändå är inne på barnprogram så tycker jag att dagens sådana är så sjukt äckligt dåliga att man bara vill kräkas efter några sekunder :( Mina högst eventuellt framtida barn ska bara få titta på Duck Tales, Gummi Bears, TaleSpin, Rescue Rangers osv. Givetvis icke-dubbat då de ska lära sig engelska ASAP :)

Idag såg jag första avsnittet av The Pacific.




Förväntningarna var Mount Everest-höga givetvis (Band of Brothers to blame), vilket alltid är läskigt. Men jag kan säga att awesome är ordet!

Bara att vänta en heeel vecka nu då på Part Two...

Var tvungen att spana in Cougar Town för att se hur kasst det var, men det var ju faktiskt sjukt kul!

Åtminstone som sen kvällsunderhållning när man är lagom flummig och trött ^^

Typ som The New Adventures of Old Christine...

...fast tusen, nej miljoner, gånger bättre.



Courteney Cox är ju vacker som få också :)

Såg att flera av mina vänner har bloggat om TV-serien The Vampire Diaries och jag tänkte skriva några rader jag också efter att ha sett fem avsnitt.

"Det är Elenas första dag tillbaka på Mystic Falls High School sedan hennes föräldrars tragiska död. Tillsammans med sin moster Jenna gör Elena sitt bästa för att ta hand om sin yngre bror Jeremy. Hennes första dag i skolan är precis så jobbig som hon förväntat sig, men en positiv överraskning väntar henne. Det har börjat en ny kille på skolan som heter Stefan Salvatore och han är garanterat inte som alla andra. Elena blir rörd av faktumet att Stefan på något mystiskt sätt verkar kunna relatera till det hon gått igenom. Vad Elena inte vet är att Stefan är en vampyr och ständigt måste motstå lusten av hennes blod. Deras förbindelse växer sig starkare men Stefan har en äldre bror, Damon, som inte är lika barmhärtig och han gör allt för att sätta hinder för deras relation."

Jag hade inte några höga förväntningar alls på denna serie, men nu är jag fast. Gillar speciellt kontrasten mellan de två vampyrbröderna Stefan och Damon Salvatore; good vs. evil när det är som bäst helt enkelt.

Jag skulle vilja placera The Vampire Diaries somewhere in between True Blood och Twilight. Inte lika vuxet och rått som True Blood, men heller inte lika barnsligt och cheesy som Twilight.

Slutligen får serien ett stort plus för att Boone från Lost är med (Damon Salvatore) :)




Tänkte också meddela till alla som tror att det inte är nyttigt för en mörkrädd tjej med alldeles för livlig fantasi att se på vampyrserier att ni inte kan ha mer fel! Nu har jag nämligen lärt mig att vampyrer måste bli inbjudna av mig för att kunna komma in i mitt hem, alltså kan de exempelvis inte ligga under min säng och vänta på att jag ska somna så att de kan bita mig och festa på mitt blod eller liknande (kunde ingen ha sagt det till mig liiiite tidigare?) ^^

Vaknade imorse och kände mig hängig och smått förkyld så jag somnade om och sedan har dagen spenderats i soffan framför TVn snyftandes till The Notebook (eller "Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta" som den heter på svenska. Behöver jag nämna att de som översätter filmtitlar till svenska borde skjutas?). Kände mig riktigt patetisk faktiskt ^^ Bara glassburken och skeden som saknades liksom :P

Men jag tror att jag har ett behov av det ibland, typ som att lyssna på "emo-låtar". Jag föredrar det big time framför äckliga kommersiella Rix FM-låtar med no feelings. Då känner man ju något i alla fall...

Är väl lika bra att titta på Melodifestivalen ikväll för att spä på min redan patetiska dag :)

Ikväll blir det bio, Snabba Cash. Boken var riktigt bra och jag tror att filmen är det också.




Joel Kinnaman är ju i vilket fall som helst bra på alla sätt och vis ^^