Jag blev självfallet irriterad eftersom jag hade stora planer på att sova, men också nyfiken. Jag gick mot fönstret medan ljudet växte sig starkare och starkare. Jag tänkte att det nästan lät som dragspelsmusik, men det verkade ju mycket märkligt. Tittade ut och fick då se att mina misstankar var riktiga; i mörkret skymtade jag nämligen konturerna av en man som spelade dragspel medan han sakta gick längs gångvägen. 

Min irritation förbyttes genast mot något helt annat. Det var bara så... fint. Melodin, mörkret, skepnaden. Förhäxad beskriver nog bäst mitt tillstånd där och då.

Mannen försvann lika fort som han hade dykt upp medan musiken klingade av. Men jag kunde i alla fall somna gott sedan med en känsla av att det jag just sett och hört var overkligt på ett vackert sätt :)