Vissa saker blir inte alls som man tänkt sig, men slutar ändå rätt bra :)

Alla vet att att jag har dåligt lokalsinne, jag vet att jag har sämst lokalsinne...

...trots det trodde jag verkligen att jag skulle hitta om jag körde själv till stallet idag (Madde och Malin är bortresta), eftersom jag har åkt den vägen med Madde hela fyra gånger. Det gjorde jag inte. Det var väldigt nära att jag bara släppte ratten och började störtböla, men på något sätt lyckades jag till sist hitta rätt väg. Men då var jag väldigt mycket försenad :(

Jag skulle egentligen ha valt häst först och hade tänkt mig en lugn och snäll häst som Golden eller Primula, men eftersom jag kom så sent hade jag blivit struken från listan och fick be ridläraren om att få en häst i alla fall. Hon sa efter en stunds betänketid att jag kunde ta Waltino och jag tänkte att det låter som en söt liten häst.

Jag frågade en tjej i min ridgrupp vem Waltino var och hon sa "Oj det är stallets största häst och han brukar inte gå med i vår grupp eftersom han är lite svårriden". Så jag som är 162 cm lång och inte har hoppat på fem år skulle alltså rida en gigantisk och svårriden häst. Det var nästan värt ett hysteriskt skrattanfall, men jag höll tyst och funderade på vad jag gjort för ont för att förtjäna detta.

För att ens komma upp på Walle (han är 180 cm hög) fick jag använda en pall och när jag väl satt högt där uppe kände jag mig väldigt liten. Walle verkade dock inte bry sig om att jag var nervös och det gjorde mig något lugnare. Är man stor måste man vara snäll också!

Uppvärmningen gick bra, han var väldigt stark men sprang inte iväg med mig :) Det som är bra med stora hästar är att de tar längre steg och därför blir det inte lika skumpigt generellt sett.

När vi väl skulle börja hoppa var det meningen att vi skulle trava mot hindret och sedan galoppera efteråt, vilket jag direkt kände inte skulle gå med en hoppglad och ivrig bjässe under sig. Mycket riktigt ville Walle börja tokgaloppera direkt vid första lilla tecken från mig att det var vår tur att hoppa :P I slutet av lektionen hade jag dock lyckats få tillräckligt mycket kontroll för att han skulle trava nääästan ända fram till hindret, vilket jag ser som en stor framgång!

Efteråt fick jag till och med beröm av en åskådare för att jag satt så lugnt och fint i sadeln trots att Walle rusade mot hindret, det tackar jag för :) Och jag skulle faktiskt mer än gärna rida Waltino igen!

Det var min dag det och jag kan meddela att jag fortfarande är mer död än levande på grund av alla psykiska och fysiska påfrestningar ^^

Till Madde & Malin; LÄMNA MIG ALDRIG ENSAM IGEN!!!